To: ulrika_jonsson-hotmail.com

From: Ulrika Jonsson <ulrika.jonsson@lena.se>

Subject: dagbok Indien

Cc:

 

31 juli 2002

Nano och jag flyger till Kolkata, via Moskva och Delhi. I Delhi tog vi en buss till Dehlis Domestic Airport, där vi köpte biljetter vidare till Kolkata.

Starkaste intrycket på resan var Aeroflots senap. Den gjorde något med bihålorna och nacken.

Vi såg första VM-matchen medan vi åt en mikrouppvärmd club sandwich i en västindisk bar på Moskvas flygplats.

Senegal-Frankrike 1-0 [David:1 Goliat:0]

 

1 juni

Barnhemmet

Skolan ligger i ett barnhem. Jag och Nano kom dit, direkt från flygplatsen i en taxi. Ungarna kom utspringande, några ropade Nano Nano. En liten tunn kortklippt flicka med röd klänning ville bära min stora väska. Jag slussades, av uppsluppna ungar, upp för trappan i barnhemmet och hamnade på en ingallrad terrass. Där satt en oändlig mängd fyraåringar på rad, lutade mot väggen. Vi spelade Ludo, de större barnen och jag. En filmburk som tärningskopp. Barnen hjälpte mig att göra dom smartaste dragen. En liten flicka började gråta när hon såg mig. En flicka kom med te. En liten pojke strök på min arm. En annan pekade på min kind och sa pink. Någon frågade Do you dance. Jag knuffade till en liten pojke vid bordet, i rättvisans namn, eftersom han knuffat ut en av mina pjäser i fiat. Ungarna skrattade och gjorde head off-gester när det gick åt skogen för mig i spelet. Alla sa sina namn gång på gång: Sangita Hajra, Balaran Bala, Debabrala Mondal, Puran Ray, Rosnine, Sora, Shita, Buka och berättade dom små barnens namn.

 

Sonali Resort

Vid Park Street, Sudder Street, centrum. På Mirza Galib Street

Säng, spegel, skåp, klädhängare på väggen. Fönstret vätte mot ett annats hus källarvägg. Ljusrörsbelysning i taket. Mörkröd vägglampa. Kondomer i papperskorgen.

 

Mobilabonnemang. Först såg han till att det fungerade, sedan sa han "you have to fill these forms". Vi skulle skriva adresser, visa pass, lämna kopia på ID, skriva våra namnteckningar fyra gånger var.

Jag 91-9830293562

Nano 91-9830293563

 

Hotel Bliss

5, Jatin Das Road

ph: 466-4695/4833/3831

rum 11. hörnrum.

Arjun körde runt oss i Garjhaat för att finna ett annat ställe än bordellen att bo.

Vi såg en liten del av matchen Danmark-Uruguay [2-1] i receptionen med skogsgardiner på Hotel Bliss, där vi nu bor. "Ulrika used to live in Denmark". "For 2 years. So my favourite team in this match is Uruguay".

 

Arjuns hus

Nano, Arjun, Megna äldsta dotter, Nonie, yngsta dotter, 17, farfar

Tyskland-Saudiarabien. [8-0]

Farfar kom inlommande och frågade vem som gjort vad vid varje mål. Dvs åtta gånger. Varje gång så moonwalkade han framlänges skrockande därifrån. [liknade Ragnar]

 

The Club

Nano, Arjun och Arjuns dotter -  Noonie, [Mahona]

"I´m using lot of time of making you Brittish." Arjun till Nano. Arjun ger Nano skjortor att ta på och säger åt honom att stoppa ner den i byxorna.

 

2 juni

Planering av Vad är Internet-projektet med Nano i mitt hotellrum.

Sedan till barnhemmet för att hämta Nanos kamera.

Där skrev barnen upp sina namn och veckodagarna i min bok. Vi pratade om Spindelmannen.

 

Arjuns hus

15.00 Sveriges första match. Sverige-England [1-1]

The Club

Möte med Arjun där jag berättade min ingång i CCC och om Vad är Internet-projektet.

 

Det är knallvarm och vackert. Himlen är grön-orange. Om några dagar kommer monsunen.

 

3 juni

Frukost på restaurangen på hotellets gata.

 

Jag träffade skolans tjejer för första gången idag. Vi gjorde en presentation där eleverna fick intervjua varandra om vad dom är intresserade av, vad dom vill lära sig och vad dom är bra på. Sedan fick dom berätta det för mig och för varandra. Jag skrev deras ord på lappar och tejpade upp lapparna på en av skolsalens blå dörrar. Det blir utgångspunkten, intressefältet och kunskapklungan i gruppen,  för det projekt vi ska jobba med i fem veckor. Projektet går ut på att tjejerna ska arbeta fram en utbildningsinriktad webbsida som förklarar för blåbär vad Internet är.

 

Kabita

Rinku

Barnali 14

Sabita

Purnima 23

Putul 16

[snart kommer Subhadra tillbaka. 21]

 

Tjejerna gjorde en binuni [fläta] på mig.

Ehteshamuddin var där också.

 

Det är en speciell känsla att börja vara hemma i de kvarteren där barnhemmet ligger, där barn tvättar sig vid pumpen på gatan och där husen inte har dörrar. Det finns många människor som bor direkt på gatan. Idag lärde sig en skygg pojke att spela musik på min dator. Han bläddrade fram en låt och dubbelklickade. Det blev The way we were med Barbara Streisand. Han la örat mot högtalaren och lyssnade vaksamt hela låten igenom. Sen log han.

 

Tog en promenad ensam för första gången, köpte saris och kläder och var på matmarknad Lake Market. Det var som inomhus, mörkt och upplyst av små lampor. När man tittade upp såg man himmel mellan presenningarna. Driljarder färger och frukter. Dom sålde fisk och slaktade djur längst in. Två kattungar mumsade på inälvor.

 

Jag gick förbi en färgteve på trottoaren. Det var fullt med folk runt den. Brasilien-Turkiet. Hela Calcutta stannar när det är någon match. "We are pathetic, 1 billion people who love football like crazy, and still we do not have our own world cup-team..."

 

Ringde till ambassaden. Det är spänt mellan Indien och Pakistan runt Kashmir och det finns hot om att använda kärnvapen av Pakistan som svar på våld från Indien. Most countries have nuclear weapons as their final solution, but the poor Pakistan has it as their first and only solution.

 

Mötte Nano igen och gick på internetcafé på andra sidan gatan från hotellet. Promenad och sen middag på frukost-restaurangen igen. Mötte servitören från morgonen, han som kunnat lite engelska. Han blev glad för att vi kom tillbaka. . Middagen gick på 70 rupies för oss båda. ca 12 kronor. Maten serveras på rostfritt stål. Vi beställer "food" eller "dinner" och så får vi något som dom tycker att vi ska äta. Sen får vi te.

 

För en stund sen hörde jag Nano säga till mig "jag hittade mina cigaretter, dom låg i benfickan." Vi bor på ett Hotel Bliss, i rummen bredvid varandra. Vi kan prata genom våra toafönster. Vi har en vårdnadstvist igång om en gecko. Jag har ett hörnrum som är magiskt.

 

Det är runt förti på dagarna, 35 på nätterna. Fuktigt.

Turistmage är för mesar hehe.

 

4.6.02

Köpte myggsalva och gick sen till skolan på prickiga ben.

 

Andra dagen av projektet. Introducerade diary - daily reflections och projektet.

 

Subhadra kom förbi med sin bäbis.

 

Jag och Nano gick långt för att finna en restaurang för en sen lunch. De flesta ställen är stånd på gatan och vi vågar inte riktigt än ett ställe utan rinnande vatten. Vi fann ett risigt ställe, med tre unga killar som skötte. Dom verkade ovana vid gäster. Alla tre hjälptes åt att diskutera oss och göra rätt med notan.

 

Fullt ös på barnen, höga på uppmärksamhet och datorer, efter att tjejerna gått hem. Dom spelade Riven och provade Painter och tog bilder med kameran.

 

Södra Calcutta är Kalis.

 

Regn och åska på vägen hem från skolan. Monsunen kommer nu visst, den åttonde - "the official date for the onset of monsoon i Caluctta."

 

5.6.02

Skrev på hotellet en stund på förmiddagen.

 

Fortsatte med projektet.

Jag och eleverna började lära varandra svenska-bengali. Mest Sabita, Rinku, Barnali och Kabita.

 

Promenerade med Subhadra, Kabita och . Dom tre gled bredvid varandra, som oljade genom trafikgrejen, vi fattade ingenting. Ingen ens saktade in, alla kom dit dom skulle.

Dom visade oss till en restaurang på Sarat Bose Road. Mörkt, stora fläktar, inget på menyn fanns, mer än det kinesiska som servitören fick in genom en lucka i väggen. Han sprang ut och hämtade Thums up till oss.

 

Lång promenad med Nano norrut på Sarat Bose Road. På vägen söderut igen hamnade vi fel, vilse österut och sedan igen på Hazra Road västerut. Man hamnar alltid på Hazra road när man är på väg någon annanstans. Väl på Hazra road är man hur vilse som  helst. Från Hazra road hamnade vi på Ashutosh Mukherjee Road, gick över Lake market och hem.

 

Vi gick förbi ett ställe där det var en eld, en sjö, en död fågel på trottoaren och min hjärna reagerade Vad i helvete? Så är det ganska ofta här. Vad i h-e. Obegripliga saker.

 

Lärde känna en monsterkackerlacka på hotellrummet. Den strök som en katt efter väggen.

 

Filmrulle pajad i kameran.

 

6.6.02 torsdag

 

 

7.6.02 fredag

Strejk. Ingen lokaltrafik-ingen skola.

 

Fotboll hos Arjun.

England-Argentina [1-0]

Sverige-Nigeria [2-1]

Lunch med farmor och farfar.

 

Hällregn och åska.

 

Efter all fotboll: biltur runt centrala Calcutta, Ganges, Victoria Memorial, race-tracks osv.

Rolls på Nizam´s. Sen 1932.

Nära New market i biokvarteren.

 

8.6.02 lördag

Vanlig skoldag.

 mail till Paula:

det är bra och galet här.

Fuktigt och varmt. Kärnvapenkrigshotet är bara som en liten flugskit jämfört med att gå över gatan i värmen. En nysning och du är död. Om det inte faller ett träd över dig eller du blir biten av en hund. Varje millimeter av Calcutta är någonting---

 

Det är lite svårt att veta vad som händer, eftersom vi bara läser indiska tidningar. Man har skickat hem folk härifrån, men mest verkar det vara länder som vill sätta tryck på Indien och Pakistan att lösa konflikten.

Jag har pratat med svenska ambassaden förra veckan, dom skulle ringa om dom ska skicka hem folk. Vi har inget hört, så vi förutsätter att svenskarna är kvar.

 

9.6.02 söndag

Otroligt regn och åskväder. En massa människor blev träffade av blixten står det i måndagens tidning.

Käkade lunch med Nano på restaurangen på Jatin Das Road. Gick en plaskig promenad runt kvarteret. Allt är stängt på söndagar, förutom någon enstaka fröförsäljare.

Läste i Kristensen-Kreiner och såg på Saturday night fever på teven.

 

10.6.02 måndag

 

Subject: hej från Calcutta

6.6.02

Staden

Calcutta stannar när det är strejk och när det är match. Vi är i den södra och fattiga delen av Calcutta. Slumområden och medelklasskvarter ligger blandat. VM-matcherna, liksom det mesta, i hål i väggen och på trottoaren, lek, stämpelförsäljning, bananer, paraplytillverkning, häng, mobiltelefonabonnemang, hundar, någon enstaka oxe, lunchmöten. Gatorna är bananböjda, vilse är regel.

 

Skolan

Undervisningen hålls i ett barnhem här i södra Calcutta. Eleverna är tjejer, 15-23 år. Dom har ingen arbetslivserfarenhet, annat än från städning och sömnad. Engelskan är knackig, men vi hjälps åt att ta oss fram.

 

Jag och Nano har skissat upp ramarna för ett utbildningsprojekt. Projektet går ut på att tjejerna tillsammans ska arbeta fram en webbsajt som förklarar, för den som aldrig sett en dator, vad Internet är.

 

Eleverna håller nu på att ta fram webbsajtens innehåll. En elev frågade en driven femårig kille på barnhemmet, Puran Ray, "What do you want to know about the Internet?". Han ville veta: "What advantages can I get from the Internet?". En annan fråga som tjejerna försöker bena ut svaret på är  "How does Internet grow?".

 

Det är tjejernas eget projekt. Vi är stenstolta.

 

Barnhemmet

Barnhemmets femtio rackarungar, säger sina namn gång på gång: Sangita Hajra, Balaran Bala, Debabrala Mondal, Puran Ray, Rosnine, Soraswoti, Joeet Ray, Bubla, Mongo La, Mithun Mondol. Soraswoti har en egen täppa bakom dasset. Ungarna tycker om att bli fotograferade och att skriva i min bok. Vi ritar i Painter och spelar Ludo. Barnen lär mig att göra dom smartaste dragen.

 

Det är vrålvarmt, vackert, fattigt, fuktigt och smogigt här i Calcutta. Ibland är det obegripligt. Idag kommer regnet säger dom. "8.6.02 - the official date for the onset of monsoon i Caluctta".

 

___________

Hör gärna av er därbortifrån, så att jag inte tappar greppet och kommer hem med hennatatueringar. Jag mailar igen.

 

Kära hälsningar,

Ulrika

 

 

11.6.02 tisdag

Ur mail, mycket vädergnäll:

"Det är satans varmt och fuktigt här, monsunen har kommit så nu dundrar det ner blixtar på små fotbollsspelande pojkar så att dom dör. Det är inte klokt egentligen."

 

"Jag har nu för första gången förstått vitsen med surrande takfläktar. Luften torkar. Jag skulle mer än gärna simma bort lite klibb en stund under Västerbron just nu."

 

"fuktigt, ca 60-70%, avgasigt och det vatten som finns är Ganges. Det går inte ens att åka ut till havet härifrån, eftersom det är Ganges-deltat som gör att det är sumpmark längs kusten härifrån."

 

"Ja, jag har själv svårt att föreställa mig mig svajsa runt mellan högar med hår, autorikshaws i vänstertrafik, folk som ligger och yrar för att dom är hungriga eller vad vet man, barn som står och stirrar på en nöt, gula hundar som lagt sig bredvid varandra mitt i gatan och sover, sopsorterare, vattenpölar. Ibland kommer det tiggare, mest inne i centrala Calcutta, inte så mycket här, här är ju alla fattiga och i skolans kvarter, slumområde, är vi kända och hör till, så vi får vara ifred. Häromkvällen vid Lake market, en matmarknad här i södra delen, kom det tre små barn, tunna och skitiga, med bruna tänder och den största, en tjej, kanske åtta år, hade ett spädbarn på axeln. Vi vet inte om barnet levde, om det bara var så uttorkat att läpparna var helt pappriga. Vad gör man, fan också, vi ger dom mat, ser till att dom får maten i sig och sedan går vi. Våra indiska vänner här, säger, det är ovanligt numera med den typen av gatubarn, det finns social services som tar hand om dem, som exempelvis det här barnhemmet. Men dom finns.

 

Dom har smällt upp ett tillfälligt tempel mitt i gatan, ett par kvarter härifrån. Stort och färggrant och glittrande och jättefint. Längs med gatan har dom ställt lampetter med rosa glasblommor på fot. Det är någon gud dom tillber. Vad är det för gud, frågade vi eleverna? Tjejerna diskuterade länge på bengali och kom sen med svaret "we do not know". Det verkar inte vara så noga. Det där tempelgåendet är mest en social grej, folk sitter mest och pratar och skvallrar. Rökelse bränner dom av för att det ska bli som böner ändå, även om dom inte direkt ber. Religionen är visst en väldigt privat sak för hinduerna, inget man gör i tempel. Idag märkte jag att många småtempel är byggda runt träd."

 

 

12.6.02 onsdag

På väg till skolan [vi börjar 13] gick jag och Nano till en hawaii-grill-alp-restaurang. Vi har laddat inför matchen sen i fredags, längtat och väntat och planerat för att kunna se den, tänkt ut det bästa stället med kabelteve för att se den osv. Vi gick in och frågade, är det ok om vi kommer in klockan två för att se Sverige-Argentina. Här i Indien sände dom nämligen England-Nigeria i realitid och Sverigematchen direkt efteråt. Visst visst sa den stilige servitören, ägaren och dom tre kockarna. Klockan närmade sig två, vi släppte allt vi hade för händerna i klassrummet, "you think the classroom is the most important thing for us, you are very wrong, it is football, soccer" sa vi till eleverna och till någon engelska lärare och till en CSP, Sharmilla och så gick vi till vår utvalda restaurang. Vi promenerade lite hoppiga och ivriga genom gatorna, kryssade mellan hundarna och templen och verkstäderna och gled fram mot restaurangen just före två. Utanför på gatan möts vi av restaurangens ägare, som ser ut att stå och vänta på oss. När vi kommer fram säger han entusiastiskt "Sweden win". Nano började skratta och jag fick andnöd och började se mig om efter lösa tegelstenar på gatan [ett lagom straff, tjoff rätt i huvet]. Sen gick vi in på restaurangen. Vi sa till varandra, vi vet ju inte exakt vad det blev, det kanske blev 2-0, eller oavgjort, kanske hörde vi fel, han var dålig på engelska, han kan ha sagt "Sweden not win". Då slog samme man över teven till CNN  och pekade triumferande ner i högra hörnet "See!: 1-1, Sweden Argentina".

Vi såg hela matchen. Det var den tråkigaste match jag någonsin sett.

 

Grillad paneer.

 

Nano, Mina och jag, hamnade i en taxi med en chaufför som fått nog. Han gasade och gasade och gasade. Genom halva Calcutta norrut i rusningstrafik gasade han, utan att sakta in. Tvärbromsade och svor ett par gånger, svängde in och fyllde på bensin irriterat, morrade mot en pojke som sålde jasminkransar och kilade in oss mellan två bussar och: gasa gasa gasa. Han höll tutan nere hela vägen. 55 rupies kostade det.

 

Vi skulle till Park hotell och hitta springskor till mig. Första stället på Rash Behari avenue tyckte att jag var ett pucko som hade storlek fyra och inte något större typ sju.

 

13.6.02 torsdag

Fixarsväng på Rash Behari Avenue. Köpte paraply, träningsbyxor och kamerabatteri. Gick förbi spädbarn som låg nakna på trottoaren och sov medan mammorna sorterade skräp i parken. Två män gjorde madrasser på trottoaren, slog med käppar på trassel, på andra sidan gatan fanns akvariefiskförsäljare. Prutade ganska duktigt på paraplyet, men det fick underkänt av tjejerna, inte i priset jag fått, men i kvalitet. Dom visade mig noga vad jag skulle kolla på när jag väljer paraply nästa gång. "this umbrella:three rains. Then:finish." Putul sa, jag fixar ett bättre till dig för 35-40 rupies.

 

14.6.02 fredag

"Ungarna har gett mig deras telefonnummer till barnhemmet, så jag ska kunna ringa sen från Sverige. Dom kan inte ens engelska, men det går ändå. Dom är fina. Nyss fick jag några teckningar av JoeetRay, hon är kanske åtta-nio, du ska få se, man får en klump i magen." mail till Johanna

 

Middag hos Shurmilla och hennes man.

 

15.6.02 lördag

Möte med CSP före och under lunch. Det var fem damer och ordföranden sen kom Arjun och sen Shurmilla och hennes man. Nano pratade. En tant, Yaya, var helt ljuvlig, tuff, ställde rätt frågor, hajade allting och lyckades dräpa Shurmillas man med en mening. En liten gumma, lik mormor, öste mat på min tallrik och log. Tjänarna åt tillsammans med oss andra. Ordförandedamen ser lite sträng och myndig och klok ut. Debhola, barnhemmets kokerska hade fin sari och hade gjort maten. Vi fick en dessert som var söt tjock klumpig yoghurt. Gudomligt med en sån där rosenparfymerad smulig vit pralin till.

 

Till skolan först halvtre. Tre skulle det vara presentationer av varje grupp i projektet. Det sög, eleverna hade inte förstått vad vi ville att dom skulle göra i alla fall. Ibland håller dom med och ler för att vara till lags, utan att ha hajat ett smack. Dom vågar sällan fråga eller kräva någonting, trots att vi försöker visa på alla sätt att dom inte bara kan, utan ska. Musten gick ur både mig och Nano. Vi försökte rädda upp situationen genom att sätta eleverna sista timmen på att göra ett gemensamt flödesschema och sen på måndag göra en dag-för-dagplanering. Vi får se vad som händer.

 

Ungarna var söta som vanligt. Rosnine, kanske 8, har sett det som sin uppgift att lära mig bengali från grunden, sen ska hon förhöra mig. Hon talade triumferande om detta för Surmila och körde sedan hårt med mig i någon timma. Soraswoti gav mig feedback "Ulrika - bengali - good girl". Under tiden jag satt och övade mig på att säga nasala oi för att göra min hårda lärare nöjd, spelade jag musik i lurar för Puran, och Sarashoti.

 

Middag hos Subhadra och hennes man. Vi gick vilse runt Motilal Nehuru road och Hazra road. Gick i slummen förbi några nakna bad boys vid en pump till vänster samtidigt som en get nös till höger. Vi gick till slut till barnhemmet, där ungarna stod och väntade och sa att dom skulle visa oss vägen. Puran bar min tunga stora bruna väska med datorn och ville bli omhållen på vägen. Putul hade skaffat mig ett ordentligare paraply än det jag köpte. Hos Subhadra plåtade Puran hejvilt allting runt huset, som jag inte vågar fota själv, som sura gubbar på trasiga lekplatsen eller färgranna kvinnor i huset bredvid.

 

Det har varit en crazy food day. Man ser oartig ut som inte får ner varenda tugga, men det är inte klokt vilka mängder mat.

 

Subject: Calcutta #2

Cc: ulrika_jonsson@hotmail.com

Bcc:

X-Attachments:

Calcutta

Servitören avslöjade resultatet av matchen, minuterna innan jag och Nano skulle sätta oss ner och se den sändas med fördröjning i onsdags. Den entusiastiske sverigevännen zappade, som för att verifiera sensationen, över på CNN och pekade ivrigt nere i högra hörnet, "Look! Sweden-Argentina, 1-1".

 

Det är märkligt i Calcutta, jag läser om lynchningar, sjörövare och poliser som skjuter mot demonstranter i tidningen, spädbarn ligger nakna på trottoaren och sover, medan deras mammor sorterar skräp inne i parken. Två män syr madrasser där bredvid, dom slår damm ur trassel. Gatuhundarna är knähöga och tysta och många. Avgaserna från auto-rikshawsarna och Ambassador-taxibilarna ligger som ett rökigt lock över alltihop. På andra sidan gatan säljer någon akvariefiskar och där ikring går jag för att köpa ett batteri.

 

Häromkvällen hamnade vi i en taxi med en chaufför som fått nog. Han gasade och gasade och gasade. Genom halva Calcutta norrut i rusningstrafik gasade han, utan att sakta in. Tvärbromsade och svor ett par gånger, svängde in och fyllde på bensin irriterat, morrade mot en pojke som sålde jasminkransar och kilade in oss mellan två bussar och: gasa gasa gasa. Han höll tutan nere hela vägen. 55 rupies kostade det.

 

Monsuen har kommit.

 

Skolan

Projektet med att jobba fram Vad är Internet-sajten har tagit sig igenom två mödosamma veckor av förberedelser och ska i med produktion nästa vecka. Studenternas ambitionsnivå har trappats upp, från violer till mor till tivoli. Det är tungt ibland, att försöka få studenterna att prata med varandra, fatta beslut, vara tydliga mot varandra och oss. Ofta vågar dom inte ställa en fråga om dom inte förstår. Ibland märker jag att dom håller med, bara för att vara till lags. Men det glimmar till och rasslar och plingar nu och då, så vi märker att undervisningen inte är kastad i sjön.

 

Annars då

Det är bra att vara här, mycket händer, det blir något vettigt. Det är också tungt att vara här. Huvudet brinner och hjärtat koagulerar, frihet, cellskräck, sorg, skapa-bevara-förstöra, klassiska grejer.

Jag läser en stenbra roman [The Calcutta Chromosome av Amitav Ghosh], kollar sitcoms på kabelteven och har köpt dyra springskor. Hittar sätt att hålla huvudet någorlunda upprätt.

 

Synd att det är mot Senegal i morgon, det hade varit så härligt att se Sverige slakta Danmark i morgon, inte sant?

 

Vi hörs snart igen.

Skriv gärna om ni har tid och lust.

 

Kramar,

Ulrika

 

 

21.6.02 lördag

Midsommar. Det gick upp för mig när pappa ringde och önskade en glad. Vi var och åt tillsammans med en Arjun, på hans märkliga club, medelklass-indierna har likadana klubbar som engelsmännen hade, med tennisbanor och vitklädda tjänare, vi beställde vodka som hette Volga och fick in det i dricksglas och servitören spädde upp till kanten med rumsvarmt vatten. Arjun och hans dotter käkade biff [ko...]. Jag och Nano käkade indiskt och drack vodkan till. Ja skål då sa vi, glad midsommar. Det var det hela.

 

Subject: Calcutta #3

Hazra road vrider sig in under fötterna på en, när man är på väg någon annanstans. Svarta tjuren på trafikkaosets Rash Behari Avenue verkar ha snurrat dit en ko från någon gud kanske vet vart. Vissa restauranger är mer multi-kulti än det av världen hittills kända. Alltid vilse, även när det är samma kvarter som nyss. Undrar vart alla gathundars skit tar vägen.

 

Västbengalerna är ett matfolk som bjuder mycket och ofta. Middagar och luncher där tallrik efter tallrik ställs fram på bordet av kokerskor och tjänare. På ett matställe beställer vi "dinner" eller "food" och får något sydindiskt på rosfritt att äta med händerna. På en annan restaurang är det ABBA, texmex, italienskt och indiskt, ac, låtsasbrasa och Homer Simpsonslipsar. Taxichaufförerna bjuder betel-nötter till varandra vid rödljus. Tjejerna på skolan brukar springa ut på gatan och köpa en kruka med en dal, som små kikärter. På eftermiddagarna kommer barnhemsbarnen med ett salt kex och gott sött te med mjölk.

 

Monsunen kom av sig med regnet. Nu är det grått lock. Värme som kommer nerifrån uppifrån från sidan och pöl i luften.

 

Skolan

Det hänger en tidsaxel med plitig blå kulspets-skrivstil på väggen. Undervisning i animation exempelvis är inlagt för ett par personer, som ska lära animation vidare till resten av klassen, efter att vi åkt hem. Det är första gången tjejerna gör sin egen plan. Ett par av tjejerna fick igår en aha-upplevelse och glittriga ögon: om vi inte lär oss att själva lägga upp arbetet  - kommer alltid andra att göra det åt oss, bestämma över oss. Det var en rock´n roll-stund för Lena.

 

Hur har jag det då.

Jag vaknar, håret svettig boll, lakanet svettig boll, prickiga armar och ben efter bett, fläkten tjoff tjoff tjoff, gaslukt från fotogenförsäljarens lokal nedanför och en man som skriker icecream nedanför mitt fönster åtta. Samma varje morgon. Jag drömde att jag hade en uggla i sängen, när jag vaknade såg jag att det var kackerlackan. Jag tänkte: Mälarhöjdsbadet. Papegojsoffan. Teneriffa. Men väl uppe, ute och i skolan så längtar jag ingen annanstans just nu.

 

Glad midsommar från 114/A Motilal Nehru Road

Jag har lagt upp bilder tagna på och runt barnhemmet och skolan:

http://www.lena.se/text/calcutta/indie_bilder.html

 

Ha det skönt alla semestermänniskor och ni andra sommarlirare.

Kram

Ulrika

 

22.6.02

hämta visa-kortet inne i stan.

Död tant på Hazra road, får med herde inne i stan, övergrepp på liten tjej.

 

24.6.02 Måndag

I morse fick jag lyfta kjolen över knäna och vada till skolan mellan flytande mangoskal, oljebälten och hundlortar.

 

Bor ovanpå fotogen-affären. Ingallrad på hotellet.

 

Jag känner inte av det indien-pakistankonflikten alls. I början var det endel propaganda i Calcutta-tidningarna men det har mattats av också. Det verkar ganska stabilt där nu, dom har skickat hem en hel del soldater därifrån vet jag. Det blev väl för varmt och jobbigt för att bråka.

 

Vi saknar faran lite nu, så vi funderar på att knata in i Kalighat och börja fotografera. Kali är dödsgudinnan, det är hennes kvarter här i södra Calcutta, Kalifansen är fundamentalist-hinduer och världens största Kalitempel ligger precis här bredvid.

 

Yaya säger att Moder Teresa var dålig på att delegera.

 

Gatorna byter namn.

 

Tjuren låg och sov på Sarat Bose Road.

 

Skulle göra e-mailkonto för Saraswati på yahoo. Där skulle vi fylla i födelsedatum. Det hade hon inget.

 

28.6.02

Uttråkad är fel ord, jag vet inte rätt ord. Förvirrad, varm, ofokuserad, rörd, irriterad, osynlig, kränkt, älskad och jobbig. Ralationen till tjejerna börjar bli väldigt komplex. Jag håller ett avstånd, tränger mig inte på, handleder Nano som lärare och finns som ganska odramatisk figur mitt i smeten någonstans. Några av tjejerna använder mig till att lära sig Flash, några tycker att jag har coola eller fula kläder typ och ytterligare några verkar dras till mig som någon slags förebild och en roddig föräldralös tjej, 16 år, har börjat ty sig till mig som om jag vore en storasyster eller moster. Alla ungarna på barnhemmet är som som galna efter uppmärksamhet och jag behöver ankras för att inte bli galen av sorg eller vad vet jag, otillräcklighet.

 

Igår hotade Putul med att rymma från barnhemmet och sluta med sina skolor, för att hon inte får vara ute på kvällarna. Idag är hon som tur är tillbaka i klassrummet och verkar ha bestämt sig för att inte gifta sig och bosätta sig på gatan riktigt än. Hon är 16 eller något sånt, man vet inte riktigt. Nu kämpar hon på med engelskan.

 

På vägen till skolan idag fick jag en blixtförflyttning till ett bortglömt uppväxtårens Sverige av en barberare här runt hörnet. Han fick veta att jag var från Sverige och öppnade då stolt öppnade ett skåp i salongen och visade mig - kullager. Kullager, i alla möjliga storlekar, hylla på hylla på hylla, bara kullager hela skåpet fullt.

SKF! sa jag helt lycklig. Best in the world! svarade han. Jag vet inte vad han skulle med dom. Jag tog ett foto.

 

Nu kommer det monsunregn, det dånar och luktar och har sig.

 

Johanna var hos Miso och gjorde en intervju med honom och Ettiejean. Klockan var nio. Han bjöd på jordgubbar och popcorn.

 

Ur högtalarna på gatan - man som skriker som Hitler. Kommunisternas?

 

Subject: Calcutta #4

Cc:

Bcc: ulrika_jonsson-hotmail.com

X-Attachments:

Kartan stämmer inte. Bara vissa gator finns med. Gatorna som finns med, byter namn. Vissa gator har inga namn, utan lånar namn från andra gator. Vilse fortsätter.

 

På Hazra Road gick jag jämte ett gäng med uppsluppna ynglingar som skuttade och samtidigt höll en säng i luften. I sängen låg en död tant. Den ena killen, han som höll bakre höger ben var en kort en, vilket gjorde att tanten höll på att rulla ur hela tiden. Det var blommor i sängen. Dom rikare hyr visst lastbil.

 

Södra Calcutta är dödsguden Kalis. Vår tunnelbanestation är Kalighat, som delar namn med Indiens största Kalitempel. En och annan hindufundamentalist hänger där vid Kalighat. Jo, det finns en tunnelbana. Den börjar i Dum Dum i norr och slutar i Tollygunge i söder.

 

Monsunen ja. I måndags fick jag lyfta kjolen och vada i knähögt vatten mellan mangoskal, genom oljebälten och hundlortar. Idag har det varit smogplatt solsken och hett igen. Tryck-krockarna gör att hjärnan funkar sådär.

 

Skolan

Just nu testar eleverna en första version av What is Internet-sajt på sina sk new students. Varje elev har en new student som dom handleder in i datorvärlden. Tjejerna sitter bredvid varsin dator och antecknar vad deras testperson gör framför skärmen, ställer frågor och visar. En av tjejerna koordinerar och övervakar, en annan tokjobbar vidare med sajten. Eleverna verkar stolta och låtsas att inte bli stötta när dom får kritik av testgruppen.

 

Nästa vecka ska dom presentera sajten. Vi avslutar projektet med att köra utvärderingar på projektarbetet torsdag och fredag.

 

Barnhemmet osv

En gammal dam i styrelsen för Calcutta Social Project, berättade att Moder Theresa var dålig på att delegera.

 

Jotack bra.

Nano yrade och låg och räknade varv på takfläkten några dagar. Vi hoppades att det skulle vara malaria eller något annat att skriva hem om, men nu snorar han bara. Sympati: nano.torres@mm.se. Jag mår bra.

 

Härda ut i höstljuset, sommaren är här, allt annat är bara väder.

Kära hälsningar och tack för alla sköna fina härliga mail jag får därhemmifrån er.

Ulrika

________________________

Geckon käkade upp Kackan.

 

Turistresa hela söndag.

Eden garden i söndags morse. Det var kanske tusen männsikor som skuttade runt och spelade fotboll och små kricketpojkar joggade i vita välstrukna byxor. Bara män överallt. Så jag hade nog blivit nedslagen om jag försökt ge mig in där.

 

Vildsvin.

 

Ösregn nere vid floden med Sharmila.

 

 

torsdag 4.6.02

 

Det går inte att slå en drill på Calcuttas pinkfyllda gator under monsunen.

Det är skitläbbigt när det kommer grejer och snor runt vaderna.

 

 

Calcutta

Att korsa gatan i Calcuttatrafiken är lätt: först väntar man, sedan ledsnar man på att vänta. Då korsar man. Sluta tuta, sluta tuta mumlar jag på mina dåliga calcuttadagar. På mina bra dagar, tycker jag det verkar kul att få tuta så mycket.

 

Gatorna ser annorlunda ut under monsunen. Dom är bland annat vätskefyllda. Jag glömmer bort vart dom otaliga piss- och sopställena brukar vara. Det är skitläbbigt när det kommer grejer som snor runt vaderna. Häromkvällen, folk var på väg hem från jobbet, vadade runt i knähögt brunt vatten, försökte undvika svallvågorna från lastbilarna och timslånga trafikförstoppningar söderut. Alla var sprittande glada, som vore det första snön. I det djupa vattnet vid svarta tjurens busshållplats på Rash Behari Avenue stod en uppkavlad gabardin-man, som inte var lika glad. Han knixade. Kissnödig.

 

Skolan

Nu har eleverna haft visning av sin What is Internet-sajt. Eleverna hade bjudit in deras lärare, från Calcutta Social Projects olika skolor och CSPs styrelse. Lärarna hade aldrig suttit vid datorer förut. Eleverna tog hand om gästerna, bjöd på chips och te och förklarade hur man använder musen och hur en webbsajt fungerar.  Lärarna var imponerade, men kunde se att engelskan på sajten var urusel, så det blev någon slags balans. Eleverna lyckades ta död på några av legenderna om det onda Internet.

 

Resten

I söndags var vi turister på en bussresa runt i stan. Tempel efter tempel och som engelsmännen byggde: Victoria Memorial - lika stor och av samma slags marmor som Taj Mahal. Vår välkammade guideman sa med entonig röst "Victoria Memorial is the place for all the Romeos and Julias of Calcutta". Men det finns inte så många Romeor och Julior här. Arrangerade giftemål är det som gäller. En av eleverna säger att hon vill bli bortgift med en ful snubbe, för då är risken att han sticker mindre.

 

Boktips Calcutta, Amitav Ghosh igen: The shadowlines. Halva bokens kapitel heter Going away, andra halvan Coming home.

 

Vi åker härfrån på lördag kväll. Hemma igen på måndag.

Vi ses hemma.